Blekinge och Litauen

Efter första dagen hade jag cyklat 90 kilometer och befann mig i Kristianstad. Jag bestämde mig för att ringa en gammal vän och fråga om det gick bra att titta in. Det gick bra, och jag tillbringade den första natten i en villa utanför Kristianstad. Dagen efter fortsatte jag med siktet inställt på Karlshamn. Jag ville så långt möjligt hålla mig borta från E22. Det är sällan en bra idé att cykla på motorvägen. Cykeln flöt fram över små nordöstskånska vägar. Efter någon timme kom jag fram till vad jag tror är Skånes största sten, den berömda "Trolla sten". Jag har för mig att det ska finnas någon sägen om att trollen brukade hålla till vid den här stenen men mer än så kommer jag inte ihåg. 

 Inga troll syntes till denna dag så jag fortsatte och passerade snart slottet Trolle-Ljungby. Inte heller där var några troll hemma. Min tur gick vidare och något senare kunde jag se kusten. Jag tog en rast i Tosteberga och konstaterade att om Trolla sten var Skånes största sten så måste detta vara Skånes största skärgård.

Framåt eftermiddagen kom jag fram till färjeläget i Karlshamn och klockan sex avgick färjan mot Klaipeda.

 Efter en mindre bekväm natt sovandes utan sovsäck i starkt luftkonditionerad sittkupé var jag framme i Klaipeda. Ett Litauiskt par klev också av färjan. De hade varit i Danmark och cyklat. "Litauen är inget bra land för cykling, kör inte på motorvägen" sa de.

 Inledningsvis fick jag cykla med lastbilarna. Jag kom snart in till Klaipeda. Där pågick någon slags "sjöfestival". Ivrig att komma iväg som jag var lämnade jag denna festival hädan. Jag ville komma igång med cyklingen. Snart var jag ute på de Litauiska landsvägarna.

                                      
Vägarna var överlag ganska bra men det fanns inte så mycket plats för cyklister.

 Traditionellt litauiskt hus.

Liksom i Blekinge fanns det många ekar. Av någon anledning har de huggit av grenar och målat över dem med grön färg. Jag har ingen aning om varför.

Längs med vägarna fanns det massor av storkar. De bygger sina bon på telefonstolpar, ofta mitt i bebyggelsen. Jag såg hundratals.

Längs med vägarna står också många krucifix och altare vilket är typiskt för Litauen som är ett katolskt land.

Första dagen i Litauen kom jag till en liten by där jag hörde musik. Jag blev nyfiken och cyklade in i den lilla parken där ljudet kom ifrån. Det visade sig att det hölls en mindre festival i byn. Det var mycket folkdans och öl. Jag mötte en lastbilschaufför som bjöd in mig för att övernatta i hans föräldrars hus, mycket trevligt. Jag blev två dagar senare inbjuden att övernatta hos en annan trucker som jag mötte på en bykrog jag passerade förbi. Han jobbade sex veckor och var ledig tre. Nu var han ledig och bjöd mig på öl och vodka. Men här blev det ingen övernattning då denne lastbilschaffis blev för full för att ens kunna cykla hem. Servitrisen på krogen körde hem honom istället.

I Litauen gillar de tydligen inte bara storkar utan även ugglor.

Det var ganska tungt att cykla eftersom jag var något ovan och hade tagit med mig för mycket utrustning. Värmen gjorde också sitt. Vägarna var bitvis mindre bra, ibland var det grusväg modell "tvättbräda" vilket gjorde att både cykeln och jag konstant skakade. Det blev många pauser i vägkanten.

På vägen till Vilnius blev det ett par nätter i tält. Det var inga problem att hitta bra gömställen.

Jag tog mig först fram på en mindre trafikerad väg som gick parallellt med E85. För att slippa cykla på motorvägen sista biten in till Vilnius fick jag ta småvägar och en liten färja över floden Neris. Färjan var den enda i Litauen som drevs av ren vattenkraft.

Efter fyra dagars cyklande kom jag fram till Vilnius. Här har jag nu stannat några dagar för att vänta på visum till Vitryssland. Det har blivit en del försök till flugfiske i strömmande vatten både i och utanför Vilnius. Utdelningen har hittills varit tunn, en liten mört. Vilnius är en trevlig stad som inte är allt för stor. Det är en skön "östkänsla" här samtidigt som det är relativt fräscht och fungerande. Staden bjuder på många vackra byggnader och torg med uteserveringar. Ett besök rekommenderas.

Jag tog en tur till landsbygden norr om Vilnius och på vägen ut mötte jag Armenius som skulle åt samma håll. Vi slog följe till sjön Asveja där vi grillade och pratade om Litauen och Sverige.

I skrivande stund har jag erhållit visum till Vitryssland. Jag kommer under dagen börja cykla dit. För att sammanfatta Litauen tycker jag att det har fungerat helt OK att cykla i. Folket har överlag varit trevligt och jag har fascinerats över alla storkar och oreglerade vattendrag. Kroppen har väl inte helt varit med på noterna men det känns som att benen börjar vänja sig. Så nu är det full fart mot Vitryssland!